s/y Daphne

Daphne 17
Daphne 13
Daphne 06
Daphne 03
Daphne 12
Daphne 11
Daphne 07
Daphne 09
Daphne 16
Daphne 05
Daphne 10
Daphne 08
Daphne 04
Daphne 15
Daphne 02
Daphne 14
Daphne 01

Daphne ritades av Jarl Lindblom och byggdes på Åbo Båtvarf år 1935. Från början var hon en gaffelskonare, men riggades på 1940-talet om till ketch. Författaren Göran Schildt köpte Daphne år 1947. Han tog henne över Nordsjön och via franska kanaler till Medelhavet. Om sina seglatser skrev Schildt åren 1949–84 inalles åtta böcker som gjort Daphne vida känd. Schildt sålde båten år 1984, men år 1997 beslutade hans vänner återföra henne till Finland, och grundade föreningen Pro Daphne för ändamålet. Efter köpbeslutet, men innan affären var gjord ådrog sig Daphne svåra skador under en orkan och då en container föll på henne. Daphne rustades upp av båtbyggarlinjen vid dåvarande Östra Nylands folkhögskola i Kuggom i Lovisa. Arbetet krävde 4500 timmar och renoveringen blev färdig år 2001. Daphne ägs numera av Stiftelsen Forum Marinum (källa forum-marinum.fi).

Såhär berättar författaren Göran Schildt i boken ”Segla på Medelhavet” (1969):

Hur Daphne blev min

»Första steget till mitt sjöäventyr med Daphne togs den dag jag som treåring kastade ut alla mina ägodelar ur mitt leksaksskåp för att själv kunna krypa in i det med några bilderböcker, en tårtbit och en ficklampa. Det var min första kajuta, min första från de andras tillvaro avsöndrade och oberoende egna värld.

Senare tillkom idén att kunna förflytta denna kajuta – att bo i leksaksskåpet, men efter behag växla yttre omgivning. Vilken svindlande tanke: att vara hemma överallt, att ha sitt egna, ombonade näste och samtidigt hela den främmande, lockande världen»!

Så här presenterar Göran Schildt Daphne:

»Hon är en ketch byggd 1935 på Åbo Båtvarv efter ritningar av Jarl Lindblom. Måtten är 10,7 m längd över stäv, 8,7 m i vattenlinjen, 2,75 m bredd, 1,55 m djupgående, 6,5 tons deplacement, 46 kvm segelyta och motorn var till en början en finländsk Olympia.

Med andra ord:

Daphne är en ganska liten båt, och jag kan inte förneka att jag upplevde en grundlig besvikelse när jag på våren efter det att jag blivit hennes ägare första gången kom ombord. Jag hade visserligen sett och även besökt henne under tidigare somrar, så stor är vännen Christoffers suggererande makt att jag alltid betraktat Daphne med all den respekt en småbåtsägare är skyldig ett oceangående fartyg. Det sätt på vilket Christoffer talade om sitt skepp och de nautiska termer med vilka han namngav dess minsta pinal bibringade mig omedvetet föreställningen att Daphne var en båt som endast med svårighet kunde seglas i den finländska och svenska skärgårdens trånga vatten».

»När jag nu som hennes ägare en kylig vårdag 1947 rodde ut till henne visade det sig att hon krympt till ungefär en fjärdedel av vad hon varit. Alla mina planer på att installera duschrum, doghouse och dubbelsäng föll platta till marken. Kvar fanns visserligen ett skepp, men ett miniatyrdito, en sjöromantisk dröm vars upphovsman försett sig på engelska fiskebanksskonare och kopraskepp från Söderhavet, men av ekonomiska orsaker tvingats reducera sina önskemål till minsta tänkbara skala.

Besvikelsen var dock övergående och ju mera jag såg av Daphne, dess nöjdare blev jag över att det var just denna båt jag ägde och inte någon halvrutten skorv som tett sig mera imponerande vid första ögonkastet».

Daphne före Göran Schildt

Daphne lät byggas på Åbo bårvarv 1935 av läkaren Oskar Mustelin. Daphne byggdes som skonare, med riggades senare om till ketch. Mustelin sålde båten till Ekenäsdirektören Uno Tennberg och det var f.ö. Tennberg som riggade om Daphne till ketch. Tennberg överlät båten i bytesaffär åt Christoffer H. Ericsson 1943. Schildt tävlade med Björn Landstöm om att får köpa Daphne av Ericsson och lyckades. Det var 1947 som Daphne blev Göran Schildts men han hade förhandlat om köpet med Ericsson sedan hösten 1946. Göran Schildt kom då att bli den fjärde ägaren till Daphne. När han hade köpt Daphne förnyades köket och Daphne fick ett nytt kylskåp. I övrigt tillsattes två bokhyllor.

Förhållandet mellan Schildt och Daphne

När han just köpt henne skriver han följande:
»Faktum är att jag ibland frågar mig om jag har ett så stort nöje eller utbyte av min båt att det uppväger nackdelarna. Ibland ser jag mig själv såsom ett fullständigt sekundärt bihang till Daphne, som blir allt finare och dyrbarare och bättre vårdad medan jag själv sliter som en hund, förstör min hälsa och mina krafter samt offrar all min trevnad för att hålla henne i trim. Jag har faktiskt ofta den känslan att det snarare är Daphne som vill segla än jag och jag kan inte låta bli att fara ut en söndag när hon ligger färdig där och väntar. Men tillägger detta: - Nå så farligt är det givetvis inte, men denna överdrift ger kanske en nyans av sanning som annars kunde förbises och gäller för övrigt även andra områden av min tillvaro än seglingen».

Detta visar hur uppslukad han var av båten och hur mycket tid han lade ner på henne.
»Mina relationer med Daphne har med andra ord varit känslomässigt mera djupgående, reellt mera avgörande och tidsmässigt varaktigare än troligen någon annan relation i mitt liv».

Resorna med Daphne

Första Daphne-resan var färden från Norden till Italien via de franska kanalerna. Denna resa resulterade i boken Önskeresan som utkom 1949. Schildt skrev artiklar om sina resor som sedan sammanställdes till böcker. Med hjälp av artiklarna kunde han finansiera resorna.

Seglandet ändrade karaktär efter 1965 då Göran Schildt bosatte sig på Leros med sin andra hustru Christine. De blev bofasta vilket ledde till att de inte hade lika mycket tid över för att segla och att underhålla Daphne. Göran Schildt hade en tanke om att begrava Daphne utanför Leros. Han kontaktades av en tysk Joakim Fritz som var intresserad av att köpa båten. Fritz var snickare och yrkeskunnig båtexpert vilket betydde att han skulle kunna ta väl hand om Daphne.

Göran Schildt gav upp Daphne 1984 efter att ha seglat med henne i 38 år. Familjen Fritz planerade att segla till Karibien. De seglade iväg från Leros i juni 1984.

Under åren 1948-1984 skrev och producerade Göran Schildt åtta böcker om sina Daphnefärder. Uppföljaren I Odysseus kölvatten blev en ännu större succé än Önskeresan.

Daphne idag

Paret Petra och Joakim Fritz seglade med Daphne i cirka tio år. I september 1995 blev Göran Schildts legendariska ketch Daphne i samband med en orkan uppkastad på land i Oyster Pond på St.Martins i Karibiska havet och var som det såg ut då, dömd att bli ett vrak.

Redan 1995 föddes idén att grunda föreningen Pro Daphne vars målsättning var att återföra henne till Finland. I Florida när Daphne gott och väl var på väg att återförenas med Finland hamnade hon under en container. Daphne var nu i bedrövligt skick, men rustades upp av båtbyggnadslinjen vid dåvarande Östra Nylands folkhögskola i Kuggom i Lovisa. Arbetet krävde 4500 timmar och restaureringen var klar 2001. Idag ägs Daphne av stiftelsen Forum Marinum. Den finns att beskåda i sjöfartsmuseets restaurangdel i Åbo.

Mera info via stiftelsen Forum Marinums sidor:
http://www.forum-marinum.fi/sv/utstaellningarna-och-museifartygen/museifartygen/ketchen-daphne

villa logo